anniquasdotter

Har inte skrivit på ett tag, dels för att det inte har hänt så mycket och dels för att jag varit sjuk.

Jag har faktiskt inte pratat med mamma så mycket det sista. Ibland när jag ringer så svarar ingen, någon gång orkade hon inte prata för hon hade ont i huvudet och barnen bråkade här. För det mesta om hon svarar så pratar vi inte mer än ett par minuter sen händer det något och hon lägger på. Det kan vara att sköterskorna kommer in eller vad som helst.
Men nu ringde moster och sa att mamma var lessen och frågade om jag kunde ringa och det gjorde jag ju såklart. Mamma svarade och det första hon sa var att allt var skit för hon har 2 döttrar som struntar i henne..... Jag försökte förklara att det inte alls var så men det funkade inte så bra. Till saken hör att syrran inte har hälsat på så mycket det sista, först hade hon ju turnen med bandet, sen var hon sjuk och då vill inte sjukhuset att man kommer, nu i veckan var hon här för att gå på öppet hus på ett gymnasium i Kungsbacka och nästa vecka åker hon bort med skolan hela veckan. Och visst jag kan förstå mamma att livet suger på sjukhuset, dagarna är långa och tråkiga utan besök men samtidigt så är ju inte det syrrans fel. Vilket gör att det "bara" är moster som hälsar på i princip, mormor och morfar var där en dag också och mamma var hos dom i går på permis men det blir ju ändå inte så mycket. Och jag förstår att hon vill hem, vem hade inte velat det efter 3 månader på sjukhus?

På torsdag ska hon åka på hembesök men det var inte heller bra för jag har ju sagt att det inte går. Jag försökte få henne att se det positivt att hon får åka hem och se vad dom säger om ev ombyggnation mm mm  men jag vet inte om det funkade. det värsta är att jag tror inte rullstolen går in genom ytterdörren för den är ganska smal och då är jag rädd för att hon bryter ihop totalt. Min man ska åka dit för han vet ju lite om huset och så. Jag får väl återkomma om hur det går.

Idag när jag ringde mamma så sa hon bara ja, nej och hummade i princip. Allt var skit för hon vill hem, syrran sa inget när hon var och hälsade på, besöket hos mormor och morfar gjorde henne lessen mm mm. Efter att verkligen försökt få igång ett samtal så frågade jag vad vi ska göra för att det ska bli bättre, så att hon blir lite gladare, då sa hon bara "jag vill inte prata mer med dig". Varför inte frågade jag och hon sa samma sak en gång till, men varför vill du inte prata med mig frågade jag igen. "Jag vill inte prata mer med dig, hej då" och så la hon på...... Jag vet inte vad jag gjort eller vad det är eller någonting.
Syrran sa att hon är sur men ingen verkar veta varför.
Moster säger att hon får mindre lugnande medel vilket gör att hon är klarare i huvudet och kanske förstår lite mer vad som händer med henne och runtomkring mm och då också kanske blir mer deprimerad. Vem vet?

Men det är jobbigt eftersom jag inte kan åka upp så ofta så är ju min enda chans att prata med henne i telefon och om hon inte vill så blir det ju ännu mindre förströelse från sjukhuslunket.
Nu ska jag ju upp om en vecka så vi får se hur hon är då, det blev ju rehabmöte då också så då får vi se vad dom säger med om hur det går frammåt.

Och sen har vi ju återigen det roliga ämnet "jul"
Mamma vill åka hit men det sa dom på sjukhuset inte var möjligt pga trapporna inne. Vilket gör att hon får åka till moster om hon vill men då ville hon att syrran skulle vara där vilket gjorde att syrran blev jätte lessen. Så nu måste jag prata med mamma om det och se om det räcker att vi firar jul med henne dagen innan jul och att syrran får åka med oss hit eller om vi får "sabba" julen för oss allihop. Visst återigen förstår jag mamma att hon vill fira med sina barn, åtminstonde ett, men jag vet ju också hur tidigare jular har firats och både jag och syrran har ju blivit besvikna år efter år för att mamma ska komma och åka samma dag..... Så hur viktig är julen igentligen för mamma?
Tja det kanske är jag som är självisk som vill fira med min syster och inte alls tänker på mamma, jag vet inte, det känns bara så motigt allting...

Sov så sött <3