Lugnt...... eller?

Har inte skrivit på ett tag, dels för att det inte har hänt så mycket och dels för att jag varit sjuk.

Jag har faktiskt inte pratat med mamma så mycket det sista. Ibland när jag ringer så svarar ingen, någon gång orkade hon inte prata för hon hade ont i huvudet och barnen bråkade här. För det mesta om hon svarar så pratar vi inte mer än ett par minuter sen händer det något och hon lägger på. Det kan vara att sköterskorna kommer in eller vad som helst.
Men nu ringde moster och sa att mamma var lessen och frågade om jag kunde ringa och det gjorde jag ju såklart. Mamma svarade och det första hon sa var att allt var skit för hon har 2 döttrar som struntar i henne..... Jag försökte förklara att det inte alls var så men det funkade inte så bra. Till saken hör att syrran inte har hälsat på så mycket det sista, först hade hon ju turnen med bandet, sen var hon sjuk och då vill inte sjukhuset att man kommer, nu i veckan var hon här för att gå på öppet hus på ett gymnasium i Kungsbacka och nästa vecka åker hon bort med skolan hela veckan. Och visst jag kan förstå mamma att livet suger på sjukhuset, dagarna är långa och tråkiga utan besök men samtidigt så är ju inte det syrrans fel. Vilket gör att det "bara" är moster som hälsar på i princip, mormor och morfar var där en dag också och mamma var hos dom i går på permis men det blir ju ändå inte så mycket. Och jag förstår att hon vill hem, vem hade inte velat det efter 3 månader på sjukhus?

På torsdag ska hon åka på hembesök men det var inte heller bra för jag har ju sagt att det inte går. Jag försökte få henne att se det positivt att hon får åka hem och se vad dom säger om ev ombyggnation mm mm  men jag vet inte om det funkade. det värsta är att jag tror inte rullstolen går in genom ytterdörren för den är ganska smal och då är jag rädd för att hon bryter ihop totalt. Min man ska åka dit för han vet ju lite om huset och så. Jag får väl återkomma om hur det går.

Idag när jag ringde mamma så sa hon bara ja, nej och hummade i princip. Allt var skit för hon vill hem, syrran sa inget när hon var och hälsade på, besöket hos mormor och morfar gjorde henne lessen mm mm. Efter att verkligen försökt få igång ett samtal så frågade jag vad vi ska göra för att det ska bli bättre, så att hon blir lite gladare, då sa hon bara "jag vill inte prata mer med dig". Varför inte frågade jag och hon sa samma sak en gång till, men varför vill du inte prata med mig frågade jag igen. "Jag vill inte prata mer med dig, hej då" och så la hon på...... Jag vet inte vad jag gjort eller vad det är eller någonting.
Syrran sa att hon är sur men ingen verkar veta varför.
Moster säger att hon får mindre lugnande medel vilket gör att hon är klarare i huvudet och kanske förstår lite mer vad som händer med henne och runtomkring mm och då också kanske blir mer deprimerad. Vem vet?

Men det är jobbigt eftersom jag inte kan åka upp så ofta så är ju min enda chans att prata med henne i telefon och om hon inte vill så blir det ju ännu mindre förströelse från sjukhuslunket.
Nu ska jag ju upp om en vecka så vi får se hur hon är då, det blev ju rehabmöte då också så då får vi se vad dom säger med om hur det går frammåt.

Och sen har vi ju återigen det roliga ämnet "jul"
Mamma vill åka hit men det sa dom på sjukhuset inte var möjligt pga trapporna inne. Vilket gör att hon får åka till moster om hon vill men då ville hon att syrran skulle vara där vilket gjorde att syrran blev jätte lessen. Så nu måste jag prata med mamma om det och se om det räcker att vi firar jul med henne dagen innan jul och att syrran får åka med oss hit eller om vi får "sabba" julen för oss allihop. Visst återigen förstår jag mamma att hon vill fira med sina barn, åtminstonde ett, men jag vet ju också hur tidigare jular har firats och både jag och syrran har ju blivit besvikna år efter år för att mamma ska komma och åka samma dag..... Så hur viktig är julen igentligen för mamma?
Tja det kanske är jag som är självisk som vill fira med min syster och inte alls tänker på mamma, jag vet inte, det känns bara så motigt allting...

Sov så sött <3

Tandläkaren och annat smått och gott

Har fått reda på att min syster inte har gått till tandläkaren för att mamma är så tandläkarrädd....
Jag vet att vi var på folktandvården i mölndal när hon var 4 eller 5 men det har hon glömt, men sen dess har hon alltså aldrig varit hos tandläkaren. Gissa vem som ska dit omgående!!!
Mamma kan inte ens skylla på kostnaden för det är ju gratis, att man kan bli så självisk?!?
Jag blir så trött!

Nu ska mamma åka hem på hembesök i början på december. Då är det bra om någon av "oss" kan vara med talade den eminenta kuratorn om för mig idag. Någon av "oss" är då jag eller min moster. Men eftersom jag ska åka upp till mötet med socialen som är 4 dagar senare så får det nog bli min moster ändå. Men hur mycket jobb kan dom begära att man ska missa? Det finns ju en gräns för hur mycket ledigt man kan ta!
Med sig hem ska hon ha halva sjukhuset + någon från vårdcentralen + någon från kommunens handikappsbygg avdelning eller vad det nu kan heta. Så snart vet vi hur dom tänker och tycker om mammas hus.

Kuratorn sa även att mamma sagt att min sambo skulle hjälpa till och bygga om. Jag fick då förklara för henne att mamma inte är helt med i verkligheten i vissa saker (och det kan man ju tycka att hennes egna j-vla kurator borde veta kanske) mamma tror ju även att min systers pappa ska komma och hjälpa till. Ja, DET är ju troligt! Nu ska jag inte snacka skit om någon som inte kan försvara sig, men han bryr sig faktiskt mindre än minst om syrran som alla som känner oss så väl vet! Så var mamma har fått detta ifrån vill jag inte ens veta. Tillbaka till ämnet så fick jag då förklara att min man faktiskt har egen firma och inte kan släppa allt för att åka dit upp och hjälpa till med tanke på att jag är arbetslös också, vi behöver ju faktiskt lite inkomster. Men visst om kommunen vill anställa honom så går det säkert bra ;) Skämt å sido så kommer vi ju hjälpa till så mycket vi kan, men det behöver ju inte dom veta. Någon hjälp kan väl ändå mamma få via DOM?

I lördags var mamma på permis igen hos moster. Men hoppet från förra permisens 3 timmar till denna som var 6 timmar kanske känns lite stort. Jag pratade med mamma precis innan hon skulle åka och då var hon helt slut. Hon orkade knappt prata i telefon. När hon sen kom hem till moster var hon ju inte piggare direkt. Dom hade dessutom glömt att skicka med en extra blöja, så det fick moster åka och hämta på sjukhuset?!? Dom tittade lite konstigt på henne när hon kom för mamma var ju inte där :) Sen bad dom ju om ursäkt såklart.

Kram för idag! <3


Klart?!?

Idag var jag återigen på fantastiska SEB (mkt sarkastiskt) och ordnade med överföringarna till Länsförsäkringar. Så nu, äntligen, är nog allt färdigt för att betala alla räkningar...

Jag har faktiskt inte pratat med mamma på ett par dagar så jag vet inte hur det är med henne. Men idag ringde dom från socialen, familje och bla bla bla...
"vi ska ha ett möte mer din moster och hennes man for att utreda om dom är lämpliga eller inte att ha din syster där och eftersom du har hand om din mammas ekonomi så vore det bra om du kunde vara med då också."
Fantastiskt tycker jag att dom när syrran har bott där i 3 månader ska kolla så att dom är lämpliga! Och om dom inte är det då? Hur tvingar man en 15 årig tjej att bo hos främlingar?
Nåja, det blir väl till att åka dit och se vad dom har att säga. Fast första mötet varade i knappt en kvart, lite långt att åka men jag får passa på att träffa mamma då också <3

Kram

Permis

Mamma hade permis från sjukhuset i lördags.
I 3 timmar fick hon lämna detta hemska ställe (hennes ord) och åka hem till sin syster. Det gick bra, hon blev trött såklart och det var sorgligt tydligen (hon blev lessen för en massa olika saker).
Nu har hon fått blodad tand på premisar och ska åka hem vid tillfälle -lycka till med det!
Hon ska också beställa långfärdtjänst och komma hit, med både mormor och morfar och hälsa på. Jag försökr´te förklara att hon måste kunna gå i en trappa innan hon kommer hit, men jag vet inte om hon tog till sig det eller inte. Så nu vill hon komma hit på jul som vanligt och jag vet inte ärligt talat om jag orkar det. Orkar jag ta hand om mamma också uppepå allt annat? Baxa in henne på toa, byta blöja, var ska hon sova? Vi har ju ingen extra säng, bara soffor -fast det är hon ju van vid å andra sidan..... Skämt å sido så kan hon inte ligga i en soffa i dagsläget. Kanske kan hon åka tur och retur samma dag då?? Hum, får nog ringa till sjukhuset och fråga lite.....

Snart, snart är nog allt färdigt med alla bank grejer, ska till SEB igen på torsdag och fixa en överföring bara, sen så är jag good to go -hoppas jag verkligen!

Och för att kommentera en helt annan del av mitt liv just nu så var jag hos advokaten idag för att skriva på och godkänna försäljningen av pappas hus. Nya ägarna har ju bara haft det sen 1 sept men får ingen lagfart pga att bouppteckningsmannen missat att jag ska skriva på! Men det blev inte påskrivet idag heller för det fattades uppgifter -surprice!
Boutredningsmannen har givit mäklaren en fullmakt att skriva på affären, vilket tydligen är olagligt -surprice igen!

Och ett såkallat skiftesförslag på farmors dödsbo hade han bifogat med, men det var helt ofullständigt, inga siffror ifyllda alltså inget att ta ställning till och pappas saknades fortfarande. Det är en evighetsmaskin, det går upp det går ner och det går runt en liten bit..........
Anlita under inga som helst omständigheter advokat firman Persius & Olausson!!!!! Fullständigt inkompetenta är vad dom är!

Nattisågott!

Fullmakt, fika och husgesyn.

Ja, var ju då hos mamma i onsdags...
Det gick ganska bra, hon skrev på fullmakterna utan problem, kuratorn var dock sjuk så jag fick hjälp av en annan kurator. Oj vilken skillnad, denna kvinna kunde man ju fråga saker och få svar inte bara hummanden....
Sen bar det av till SEB för att lämna in den fullmakten där.
Sen hem till mamma för att möta upp mannen från socialförvaltningen. väl där upptäcker jag 2 ungdomar som är i carporten?!? Oj vad fort dom smet iväg när jag parkerade men dom stannade i slänten så jag ropade efter dom att dom inte hade där att göra och att det var privat mark. Hoppas inte det blir inbrott och förstört en massa bara....
Efter husgesynen och lite samtal om det kom vi fram till att det kommer troligen inte att godkännas någon sanering eftersom ingen vet om hon kommer hem igen eller inte. Och då görs det inget förren man vet det.
Sedan åkte jag hem till mormor och morfar och åt lunch med dom och moster. Packade in oss i bilen igen för en ny tur till mamma på sjukhuset denna gång med mormor och morfar med.

Mamma blev jätteglad att dom kom med och hälsade på henne. Vi satt i ca en timme och lyssnade på mammas snurriga tankar. Allt ifrån att hon ska öka värdet på huset så hon får låna mer pengar till reparationer och så ska kommunen ge henne massa bidrag till huset, indraget vatten och avlopp mm mm. Men eftersom hon har ett hus, 2 bilar samt en del aktier så kommer hon aldrig att få några bidrag.

Fikat som jag skulle köpa med mig till mamma och oss ville hon inte ha när allt kom omkring utan alltihopa var till hennes nya kompis på avdelningen, för hon är kakmonster. Man kan ju bli trött för mindre, varför ska jag köpa fika till henne? Det får väl henner familj göra!

Sen fick jag reda på att anledningen till att socialen inte betalar ut någon ersättning till moster är för att dom tycker att mamma och moster gjort en egen uppgörelse om att syrran skulle bo där och då gör socialen inget på 4 månader, men någon sådan uppgörelse finns inte så vi får väl se vad dom säger när vi får en ny kontaktperson. Och eftersom dom ändå har skylldighet att i första hand kolla om det finns släkt att plasera syrran hos så förstår jag inte vad det spelar för roll.

Och om mamma inte kan flytta tillbaka till sitt hus av en eller annan anledning och inte inser det själv så får hon en förmyndare som omyndigförklarar henne och gör det över hennes huvud och det känns ju inte heller bra. Men det känns som att personalen på sjukhuset inte tror att hon kommer bli så mycket bättre, det var ingen som sa det rakt ut men det kändes som så.

Nu är ju iallafall snart alla bankpapprena färdigt så får vi se vad nästa projekt blir!

Kram så länge!

regn, regn, regn

Grått och trist och regn, regn, regn, man kan ju bli deppig för mindre!

Just idag har jag julångest, jag vill verkligen inte fira jul i år. Har ingen julkänsla bara ångest! Svårt att ens låtsas bry sig för barnen. Jonathan vill inte fira jul på sjukhuset för "hur ska tomten hitta dit?" Jag vill bara vara hemma eller ännu hellre på en varm strand någonstans.
Men det finns ju så f-bannat många måsten! För det är klart att mamma inte vill vara själv på sjukhuset på jul. Och farmor vill ju givetvis att grabbarna kommer och sen har vi ju såklart syrran mitt i....
Men jag vill helst bara dra en filt över huvudet och komma fram i januari!!!

Imon bär det av till Borås, återkommer med redogörelse för hur det gick!

Deppdag!

RSS 2.0